The end!
Oj vilken konstig känsla det är att de 8 veckorna nu är över!
I lördags var det dags att gå upp i ringen och visa allt jag lärt mig, dagen till ära vaknar jag med nästan 39 graders feber och en sprängande huvudvärk. Efter många diskussioner fram och tillbaka med tränaren så fick jag klartecken att få gå matchen. Jag kunde ju inte bara kasta in handduken efter allt slit, sen hade jag ju halva Umeå som hejarklack och det var klart att de skulle få valuta på pengarna! Tryckte i mig några alvedon och fokuserade på det som komma skulle.
Hade trott att jag skulle bli väldigt nervös inför matchen, mina nerver höll sig ändå ganska lugna. Förvånandsvärt lugna:)
Kl 12.00 möttes vi på klubben för att gå igenom hur allt skulle gå till, hur vi skulle gå in i ringen, regler och så fick vi våra matchkläder. Klubben hade tryckt upp speciella t-shirtar till oss och vi skulle vara i det röda hörnet, det som räknas som hemma-boxarens hörn.
Evenemanget drog igån kl 15.00 och vi var på plats 14.30, ombytta och klara för att värma upp. Tanken var att gästerna inte skulle se oss innan matcherna så vi värmde upp i oklädningsrummet. Det var jag som skulle vara den första boxaren att gå match och det tyckte jag var väldigt skönt, då slapp jag sitta där och vänta så länge. Kanske var därför som jag aldrig riktigt hann bli nervös.
Min motståndare Ronja äntrar ringen och domaren startade matchen. Första matchen var riktigt bra, jag könde mig trots geber hyfsat pigg och fick in en hel del slag. Blev inte träffad av någon större smäll och fotarbetet flöt på. När klockan ringde efter 2 minuter var jag riktigt slut, det kändes som att kroppen kokade men jag var full av adrenalin och tankar som "Jag klarar det" snurrade runt i huvudet.
I andra ronden tog kroppen slut, det kändes som att konditionen försvann och jag önskade att det bara skulle vara över, kunde inte de två minutrarna gå fortare? När ronden tog slut ställde jag mig i mitt hörn och kände att nu klarar jag inte mer, orkar inte ta mig igenom en tredje rond... Min tränare peppade mig och fick mig att komma tillbaka till lite mer positiva tankar men det var tungt, riktigt tungt!
I tredje ronden vaknade publiken till ordentligt och det hjälpte jättemycket. Min ork kom tillbaka lite och jag hämtade upp mig väldigt mycket. Detta var min rond och jag försökte ta ut alla de krafter som jag hade kvar och slag efter slag gick in. Jag ville vinna, jag ville slutföra allt på bästa sätt, jag ville visa för åskdarna att jag verkligen lärt mig mycket på dessa veckor.
Ronden var över, jag hade gått min allra första boxningsmatch (på riktigt) och jag klarade det! Jag blev inte knockad, jag orkade alla tre ronder och jag blev inte ens träffad av någon hård smäll!
Domaren kallade in oss i mitten och tog min vänstra arm, vi hade vid ett flertal tillfällen diskuterat om det skulle bli någon vinnare eller inte efter matcherna och om det skulle räknas poäng så när jag stod där hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Domaren höjde våra armar samtidigt och förklarade därmed matchen oavgjord... Va fan, oavgjort i boxning, det kan ju inte ens bli det! Men men tänkte jag, allas matcher kommer väl bli oavgjorda då.
I lördags var det dags att gå upp i ringen och visa allt jag lärt mig, dagen till ära vaknar jag med nästan 39 graders feber och en sprängande huvudvärk. Efter många diskussioner fram och tillbaka med tränaren så fick jag klartecken att få gå matchen. Jag kunde ju inte bara kasta in handduken efter allt slit, sen hade jag ju halva Umeå som hejarklack och det var klart att de skulle få valuta på pengarna! Tryckte i mig några alvedon och fokuserade på det som komma skulle.
Hade trott att jag skulle bli väldigt nervös inför matchen, mina nerver höll sig ändå ganska lugna. Förvånandsvärt lugna:)
Kl 12.00 möttes vi på klubben för att gå igenom hur allt skulle gå till, hur vi skulle gå in i ringen, regler och så fick vi våra matchkläder. Klubben hade tryckt upp speciella t-shirtar till oss och vi skulle vara i det röda hörnet, det som räknas som hemma-boxarens hörn.
Evenemanget drog igån kl 15.00 och vi var på plats 14.30, ombytta och klara för att värma upp. Tanken var att gästerna inte skulle se oss innan matcherna så vi värmde upp i oklädningsrummet. Det var jag som skulle vara den första boxaren att gå match och det tyckte jag var väldigt skönt, då slapp jag sitta där och vänta så länge. Kanske var därför som jag aldrig riktigt hann bli nervös.
Min motståndare Ronja äntrar ringen och domaren startade matchen. Första matchen var riktigt bra, jag könde mig trots geber hyfsat pigg och fick in en hel del slag. Blev inte träffad av någon större smäll och fotarbetet flöt på. När klockan ringde efter 2 minuter var jag riktigt slut, det kändes som att kroppen kokade men jag var full av adrenalin och tankar som "Jag klarar det" snurrade runt i huvudet.
I andra ronden tog kroppen slut, det kändes som att konditionen försvann och jag önskade att det bara skulle vara över, kunde inte de två minutrarna gå fortare? När ronden tog slut ställde jag mig i mitt hörn och kände att nu klarar jag inte mer, orkar inte ta mig igenom en tredje rond... Min tränare peppade mig och fick mig att komma tillbaka till lite mer positiva tankar men det var tungt, riktigt tungt!
I tredje ronden vaknade publiken till ordentligt och det hjälpte jättemycket. Min ork kom tillbaka lite och jag hämtade upp mig väldigt mycket. Detta var min rond och jag försökte ta ut alla de krafter som jag hade kvar och slag efter slag gick in. Jag ville vinna, jag ville slutföra allt på bästa sätt, jag ville visa för åskdarna att jag verkligen lärt mig mycket på dessa veckor.
Ronden var över, jag hade gått min allra första boxningsmatch (på riktigt) och jag klarade det! Jag blev inte knockad, jag orkade alla tre ronder och jag blev inte ens träffad av någon hård smäll!
Domaren kallade in oss i mitten och tog min vänstra arm, vi hade vid ett flertal tillfällen diskuterat om det skulle bli någon vinnare eller inte efter matcherna och om det skulle räknas poäng så när jag stod där hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Domaren höjde våra armar samtidigt och förklarade därmed matchen oavgjord... Va fan, oavgjort i boxning, det kan ju inte ens bli det! Men men tänkte jag, allas matcher kommer väl bli oavgjorda då.
Men följande matcher avklarades och det blev inte oavgjort, då var det någon som stod som vinnare och förlorare. Folk började komma fram till mig och säga att det inte alls skulle bli oavgjort, det var ju jag som skulle stå som vinnare. Jag var bättre!
Jag pratade med en person som också brukar vara domare och han sa att det var helt fledömt och att jag skulle ha vunnit, han hade senare gått och pratat med domaren som då medgett att jag varit bättre och att han dömt helt fel men han hade blivit så överraskad över att jag kunde vara så bra när hon ändå gått flera matcher. Funderade på om jag skulle lämna in en protest och få rättelse, men kände att det var ju egentligen lite mest på skoj och som en match där vi skulle visa vad vi lärt oss, så det vikitgaste var ju egentligen inte vem som vann!
MEN, jag tar det som en seger! Jag vann:)
Bilder kommer...
Jag pratade med en person som också brukar vara domare och han sa att det var helt fledömt och att jag skulle ha vunnit, han hade senare gått och pratat med domaren som då medgett att jag varit bättre och att han dömt helt fel men han hade blivit så överraskad över att jag kunde vara så bra när hon ändå gått flera matcher. Funderade på om jag skulle lämna in en protest och få rättelse, men kände att det var ju egentligen lite mest på skoj och som en match där vi skulle visa vad vi lärt oss, så det vikitgaste var ju egentligen inte vem som vann!
MEN, jag tar det som en seger! Jag vann:)
Bilder kommer...
Kommentarer
Postat av: Elin Z
Wow!! Du är grym Sandra!! Vad roligt att du skrev om matchen har varit in varje dag efter o kollat om nåt kommit in så började bli lite orolig att det var nåt som hänt men det där var ju helt otroligt! Hade varit så roligt att vara på plats! Du får se till o gå fler matcher helt enkelt :)
Kramar i massor
Postat av: Jessica
Fy fan va coolt!:) Jag är imponerad, bra jobbat Sandra!
Postat av: Jempa
Du är BÄST!! :)
Trackback
